ellentorndahl

Vad ska man göra med dig? Du uppdatersa aldrig och jag har inga läsare, dock så kanske det hör ihop... men aja.

 

Vad har hänt sen sist då.. inte så mycket tror jag. Eller jo, jag har hittat en ny favvosak att äta till mellanmål/fika. Det är en gej som kommer från skåne, de äter det väldigt mycket. Det är bulle i bulle, dvs en fralla med en mosad chokladboll i. Verkligen asgott! :D jag testade det med Elin första gånge och var väldigt skeptisk till det, men det funkar ju utmärkt.

 

Sen har det väl inte hänt så mycket mera, iaf inget som  känns värt att skriva här

Jag vet att jag är usel på att blogga, inte för attt det gör så mycket. Vem bryr sig liksom om om jag bloggar eller inte... men jag har inte bloggat på ett tag, för att jag inte orkar. Mina krafter går åt till allt annat och jag vet inte vad jag ska göra för att få orken tillbaka.

 

Men vad har hänt sen sist, jaa det är en del. Jag har fått en ny bra praktikplats där jag får göra mera saker och mera vård, alltså det jag vill. Min bror har fyllt 15.... och jag fyller 18 på måndag efter lovet, den 25:e!

 

Skolan går bra som vanligt, men börjar bli lite skoltrött, men det ignorerar jag och kör på. Men jag har börjat gå och lägga mig tidigt på vardagarna. Runt åtta kan jag ligga i sängen ibland.

 

Hmm, annars händer det inte så mycket, iaf inte saker som jag kan skriva här..

Ja, rubriken säger vell allt. Men jag har verkligen ingen blogginspiration nu. Men jag kan ju hoppas att den kommer tillbka under jullovet som börjar på fredag!! Yeey!

 

idag och igår har jag varit hemma från skolan, eller praktiken som jag egentligen skulle haft. Men jag åkte ut en stund till praktiken idag ändå och lämnade en sak som jag skulle ge till dem från skolan. Så då passade jag på att säga hejdå, vilket var rätt så tråkigt ändå. Jag har verligen börjat gilla praktiken. Men jag antar att det är så, att när det väl är slut så har man kommitin i det.

 

Idag har jag också gjort det sista julgodiset, dvs knäck och ischoklad. Nu fattas bara att baka pepparkakshus, vilket jag funderar på att göra i helgen, typ på lördag.

 

 

Det var ju ett tag sen sista jag bloggade kan man säga. Men ska försöka få fart på det mera nu, försöka.

 

Men sen sist så har jag hunnit julpynta lite.

Så här dags imorgon är jag i Stockholm och är glad över att ha sett Tomas Ledin live! Yeey säger jag! Deet kommer blir så sjukt roligt att se honom live igen, och denna gång är det ju bara han.

 

Så jag och mamma åker upp till Stockholm imorgon, vi ska bo på hotell och så. Och jag hoppas bara att vi hittar dit. Men det ska vell lösa sig. JAg har ju gps i mobilen eller så har jag min kusin i Stockholm ifall vi går vilse....

 

Men därför komer bloggningen att vara nere i helgen, men det är den ju alltid. Men aja

I detta inlägg tänker jag dela med mig utav två barndomsminnen, både bra och dålig. För allt är ju inte en dans på rosor.

 

Bra barndomsminne: Ett bra minne från när jag var barn, eller barn och barn. Jag gick i fyran eller femman så ni får själva räkna ut hur gammal jag var. Men min mormor skulle fylla 70 det året och hon ville fira det med en resa med mig, min bror, mamma och pappa (som bodde ihop då), min moster och min kusin. Och resans mål var Indien, Norra Goa. Det var första gången vi åkte utomlands allihoppa och det var verkligen en underbar resa. Indien var så fint och de var så vänliga där. Maten var också god, eller snarare underbar. En rolig sak som hände där vara att vi träffade en hel del folk (eller sex stycken) som vi började umgås med och alla vi gick och åt mat tillsammans på en restaurang. Men min moster träffade en gammal klasskamrat och hennes man, sen träffade vi två från Värmland som bodde granne med Jimmy Janson. Det sista paret vi träffade vet jag inte så mycket om, de var bara med oss en dag. Men Inden är ett land som jag rekomenderar att åka till.

 

Dåligt barndomsminne: Detta hände när jag gick i sexårs, eller om det var i ettan. Men det var alltså ett tag sen det hände. Jag, pappa och min bror hade varit iväg och så hade vi köpt mat på en pizzeria som heter Golfa. Jag hade köpt en hamburgare med pommes, och deras hamburgare med pommes var verkligen jättegoda. Så jag såg fram emot maten. När vi kom hem så gick min bror in först och tog av sig skorna snabbt. Jag tror att jag hde snörning på min skor, så det tog ett tag för mig. Så pappa han ta av sig sina skor och sedan skulle han stänga dörren. Men det var bara det att jag höll mig i i dörrkarmen, så mitt lillfinger var utanför dörren (om ni fattar). Men det såg inte pappa så han stängede igen dörren, alltså stängde den helt.

 

Jag som troligen hamnade i chok (har jag förstått nu), kände ingen smärta direkt. Utan jag knackade pappa på ryggen och sa "pappa, mitt finger sitter fast". Han fick panik och öppnade dörren och tog en stor bit papper som jag kunde ha lindat runt fingret. Mitt finger var halvt av. Tänk er en läs tand som man kan vicka på, en tand som har lossnat i ena ändan. Så var det med mitt finger. Pappa ringde direkt till mamma som jobbade och hon kom hem direkt och tog med mig till akuten. Pappa stannade hemma en stund innan min farmor och farfar kom och tog hand om Dennis. Så båda mina föräldrar var med mig på sjukhuset.

 

På sjukhuset fick vi först en dålig sjuksköterska som pratade ovanför mitt huvud med mamma och pappa vad de skulle göra med mig och den sa också "håll fast ungjäveln så jag kan kolla på fingret". Hon gick ur rummet och det kom in en annan, troligtvis så slutade hon jobbet eller något sådant. Men den andra som kom var en kille. Och han var verklien bra. Jag minns lite halvt att jag satt med honom och tog bort pappret från fingret och satte dit det igen och skrattade. Ja, jag var drogad.

 

Men de sydde mitt finger, med stygn som inte försvinner av sig själv. Efter det fick jag ha en tjockt bandage på fingret så det såg lite roligt ut. Men det som jag ver mest rädd för var när jag skulle ta bort stygnen. Det var det jag tyckte var läskigast med det hela.

 

Bjuder på en bild som inte alls har något med texten att göra!

Just nu så saknar jag snön! Vill att det ska snöa nu och att den ska ligga kvar tills efter min födelsedag som är i februari. För det är ingen vinter utan snö och så vill jag kunna åka längdskidor.

 

Men jag saknar också mina underbara vänner, sommarstugan på Öland, tiden då man var liten och inte hade de bekymrerna som för med sig när man blir äldre och så saknar jag Allsången.

 

Men egentligen finns det så sjukt mycket man saknar, och sakerna ändras från dag till dag och stund till stund. Och det finns så mycket saker som man kan sakna.

 

 

- En person

- En plats

- En tid

- En maträtt. Fast det saknar man ju inte på samma sätt. Men man kan sakna en maträtt om det var längesedan man åt den

- Ett djur

- En sak

 

Ja,det finns så mycket man kan sakna

Jaa du, detta varierar ju från dag till dag och från stund till stund. Men ett ställe som jag älskar och som jag har älskat ända sedan jag gjorde om det är mitt rum. Det är verligen så fiiint och jag är jättenöjd med det! Och jag är extra stolt äver att jag har gjort allting själv.

 

 

- Tagit isär min gamla garderob

- Tagit ur alla möbler, utom sängen som inte kommer ut genom dörren

- Tagit bort de gamla tapeterna

- Målat taket vitt två gånger

- Målat väggarna. Och man kan ju säga att det var detta som tog tid.