ellentorndahl

Jaa ni, för det första. Jag är en person som när jag gråter så ska det vara själv hemma där ingen ser eller hör det. Sista gången jag kan komma ihåg att jag grät inför flera personer var på avslutningen i nian. Annars var den sista enskilda personen mamma som jag grät inför. Och det händer inte ofta det....

 

Men saker som får mig att gråta är först och främst om det händer mina vänner, släkt, familj eller katt något. Det är ju endå de som är närmast en, och allt som drababr dem drabbar en själv på något sätt. Det kan ofta bli att man kan känna sig hjälplös. Man vill hjälpa men kan inte, och det är så jäkla jobbigt. Man skulle iband bara vilja knäppa med fingrarna så skulle allt bli bra, men så funkar det ju inte.

 

Men det är det absolut värsta, att en nära vän mår dåligt och man vet inte hur man kan hjälpa eller ens om personen vill ha hjälp. Men i de flesta fallen så vill folk det, bara att inte alla vågar fråga.

 

Men jag är vell mera personen som hellre tröstar än som är den som blir tröstad.